söndag 28 november 2010

Jag, en mysbloggare



Jo, Ingeredelfeldt, äre inte hon som skriver sånna där SVARTA bucker? Äre inte hon som jemt ska greva i sånt som vanlitfolk förstår att det inte e viktit? Sånt om kensler vi inte vill ha för att dom e för jobbia. Men vafför har hon en sån MYSBLOGG? Å när hon nu e furfattare, vafför skriveron inte om BUCKER?

Ja det kan man fråga sig. Jag inser att det här just nu är en MYSBLOGG. Kanske för att jag har insett att en blogg inte är rätta platsen att diskutera saker liksom på djupet. Åtminstone märker jag att jag som bloggare väljer ett "lättare" perspektiv än jag från början tänkt ha. Hellre sätter in bilder än deltar i dagsaktuella diskussioner (med undantag för tiden före valet, då det kändes viktigt att försöka dra mitt sk strå till stacken).

Och inte skriver om sådant som min oro för sjuka vänner, eller närmare beskriver möten med folk som kanske vill bevara sin integritet, osv. Så det kan verka som om min tillvaro börjar likna en mjukost. Eller en sån där veckotidning med rosor på kind.

Det kan också bero på att jag, om än trevande, har börjat skriva på något som så småningom skulle kunna bli en bok, på ett existentiellt/psykologiskt tema som känns aningen svårbehandlat (mummel mummel, man gör det inte lätt för sig). Så det är väl där skrivlusten hamnar.

Tillsvidare kan jag i alla fall tipsa om en demonstration. Greenpeace kallar till demo kl 15.30 på måndag utanför Rosenbad, för att påpeka att man ännu bryr sig om hur klimatmötet i Mexiko hanteras. Men det vet säkert alla som är med på Facebook, där jag själv envist är frånvarande.

1 kommentar:

  1. Från en mysbloggare till en annan. Jag kan inte annat än känna igen mig. Vill jag läsa om vardagens ytligheter kollar jag Facebook och bloggar vill jag läsa tyngre saker läser jag böcker. Så e det bara. Varför ska man skämmas för sina ytligheter... (också)?
    /U

    SvaraRadera