torsdag 24 mars 2011

Storstädning?



Såhär dags på året, när den obarmhärtiga vårsolen tränger in, brukar jag få för mig att jag ska storstäda. Med tanke på att jag har bott i mitt hem i ca 22 år och aldrig till fullo lyckats genomföra en sådan storstädning (jag är en hamster) så tycks projektet varje gång lika överväldigande, och jag hinner bara lite grand. I två dagar har jag nu sorterat papper.

En kul grej är att man hittar saker man glömt. Bilden ovan, t ex, torde jag ha gjort i fem-sex åldern. Man anar ett intresse för musik. Jag inser att de tyska ü som emanerar från personen med den bakvända fiolen är noter/toner. Mera livfull är dock den blonda damen som spelar flöjt medan hon, på tå, går ner i spagat. Vad de tre små mössen i hörnet har med saken att göra vet jag inte, mer än att de verkar bada i en pöl. Eller kanske dansar de?

Fotot nedan föreställer ett lock som en gång satt på en staniol-låda med pyttesmå färskpotatisar som högtidligen överlämnades till mig av min mor under något av hennes sista år i livet. Hon odlade potatis i en hink på balkongen. Detta var en viktig och inspirerande ritual, liksom ätandet av de extremt små och ljusa potatisarna, någon gång i juli. Speciellt förtjust är jag i att Balkongen stavas med stort B, för att antyda något av dess särställning bland balkonger.

Vidare hittar jag en massa små lappar med telefonnummer till för mig okända personer, samt citat, t ex: "The word 'water' won´t satisfy your thirst". Sagt av vem, tro?

Ur egen fatabur kommer däremot troligen den snabbt nerklottrade tankegången: "Istället för att varna för auktoritära gurus borde man varna för auktoritetstro."

Man borde, kort sagt, måna om sin egen Potatis, på Balkongen.

2 kommentarer:

  1. Själv är jag mitt uppe i att flytta från min 2:a hyresrätt till en hyfsat stor 3:a bostadsrätt, som jag just ärvt av min far.
    Det är ju två olika bohag som skall integreras: sorteras, kastas, stoppas undan, skänkas bort till second hand, säljas till dödsboauktionist (känner en sådan), samt behållas – och flyttas!
    Jag är ensam om att administrera detta (f.ö. får man en vid inblick i hur omfattande administration det är runt varje individ i vårt samhälle, när en närstående dör och man liksom bara står där själv ...)
    Min far blev 92 år och jag skötte om honom under många år: lagade god mat, skötte kläder och sådant som hör till ...
    Och i slutet av 90-talet hade han och jag hjälpts åt att sköta mor i hemmet som då fått stroke ... Jodå, jag lärde mig mycket – VI lärde oss mycket.
    Nu har de inga bekymmer mer och efter en fasansfull tid med början i november, december förra året går det nog att slappna av så småningom framåt Johannesmäss ...
    För övrigt skall jag börja läsa ”Samtal med djävulen” ikväll, får väl ha taklampan tänd länge för säkerhets skull ...
    /Hälsningar Lars

    SvaraRadera
  2. Att vårstäda handlar mycket om att bli påmind om olika skikt i sitt liv. Andra tider, andra aktiviteter, andra människor. Man blir sittandes, reflekterandes kring allt det som dessa ting återspeglar. Och så de svåra valen. Slänga? Spara?

    Det är nog värst för oss hamstrar.

    SvaraRadera