fredag 29 april 2011

Upprörande, brådskande!



Jag gissar att många fler än jag har upptäckt vad människor i olika länder har vetat i tusentals år: att örtbaserad medicin KAN vara lika effektiv eller effektivare, och med färre biverkningar, än många av de stora läkemedelsbolagens preparat.

Är du intresserad av de absurda regler (i princip förbud) kring naturläkemedel och örter som EU inom kort (30 apr) har för avsikt att genomdriva, och som kommer att få extrema konsekvenser, så kolla in dessa länkar. Och om du blir lika upprörd som jag, signera gärna bägge petitionerna!

http://www.avaaz.org/en/eu_herbal_medicine_ban/?cl=1043724843&v=8986

http://savenaturalhealth.eu/

torsdag 28 april 2011

Joe the Lion, made of iron



Vill man se roligt återbruk, prydnader, smycken och bruksföremål går man gärna in på Afro Art. Kolla disk-och-städ-lejonet ovan som 'neutralizes odour'. Och vad manen är gjord av; snacka om uppfinningsrikedom.

Lejonet nedan är ett broderi, också från Afro Art. Korten med broderierna finns med olika motiv och är fantastiska små konstverk, producerade i Calcutta Rescues regi (hjälp till kliniker, skolor och yrkesutbildning för folk som saknar pengar).

Här i Sverige är de här konstverken/konsthantverken skamligt billiga (korten kostar 29 kronor) men, som tjejen i affären sa, "man måste ju kunna sälja dem".

tisdag 26 april 2011

Here comes the sun?








Anti kärnkraftsdemonstration på Sergels Torg kl 1800-1900. Men det vet ni kanske redan.

Kommentar 27/4. Hm, kunde ha kommit fler. Kom 7000 vid demo mot sverigedemokrater. Gissa om kärnkraft är lika viktig att protestera mot? Men som sagt, informationen nådde nog inte ut riktigt. Mycket bra tal under demonstrationen, av bland andra Anita Goldman och Olof Buckard (i sitt esse).

Nå, allt tyder på att denna fråga nu har vaknat ur sin mångåriga, av politiker, kärnkraftslobby och media påtvingade dvala. Synd att det behövdes en katastrof i Japan för att väcka den. Men hoppas att den nu har ny vind i seglen. Det tycks så. All heder till dem som kämpat för att hålla den vid liv. Till exempel (jag säger det igen) den formidabla Eva Moberg.

måndag 25 april 2011

En superskön påskdag



Romanjobb, städning, promenader, samtal och en stark glädje över att bo i Stockholm, som är en oöverträffad stad om våren och sommaren...

Ovan, löv som slår ut vid Vinterviken.




Späda blomster...



Film som jag länge velat se. Ska bli av.



Skateboard-bräda i skyltfönster. Vad dryftas dem emellan?



Bautakissen träffade vi på en bakgård i Sofo. Snygg yoga.



Magnolian blommade i Tanto. Liksom svävande i skymningen...



Fantasieggande dekoration vid Bergsundsstrand. Obs masken längst upp.



Och strandpromenaden i skymningen. Christo was here?

lördag 23 april 2011

Påskassociationer



Ni vet väl att deklaration heter "selvangivelse" på norska? Jag älskar norska. Anställd heter "ansatt" och företag heter "bedrift".

Mera småaktigt kuriosa är att snöre heter "snor" och snor heter "snörr". Rakvatten heter "etterbarberingsvann". Sådana godbitar får man på köpet när man går djuplodande kurser med norsk lärare och dito elever.

Man må icke dytte bort utfordringer.

Vill man fundera över allvarliga saker såhär i påsk kan man ägna en tanke åt civilisationen på Påskön. Man hade stora palmer. Av palmerna gjorde man båtar så att man kunde ägna sig åt fiske. De stora träden höll även kvar jorden så att man kunde odla. På grund av dessa två sysselsättningar levde man ganska gott och kunde även resa stora stenskulpturer med väldigt dumt utseende, enorma näsor och pinheads. Dock började träden efter ett tag att ta slut, något som man föredrog att dytte bort ur det allmänna medvetandet, kort sagt fortsatte man med den livsföring man var van vid tills alla träd var borta. Utan båtar blev det svårt med ordentligt fiskafänge, och jorden man hade odlat i blåste bort utan träden. Sic transit etc.

Nedan ser vi ett träd som fortfarande finns kvar.

torsdag 21 april 2011

Glad påsk



Glad påsk på er! Det verkar som om romanen nu äntligen har hittat sin form och tuffar på i den (puh).

Skärtorsdagen bjuder på fint väder och helgen på både trevligt umgänge och möjligheter att pyssla med romanen. Långfredagen, som nuförtiden har fått en alltför frivol framtoning i samhället, kommer jag självklart att ägna åt den allra mest avancerade typen av mindfulness-meditation: deklarationsmeditation. Ett passande sätt att hedra Kristi lidande? Möjligen iför jag mig tagelskjorta under utövandet.

Som de visa zenmästarna säger: "Före upplysningen, inkomstdeklaration. Efter upplysningen: inkomstdeklaration."

tisdag 19 april 2011

Skrivtips???



Jaha, när man minst anar det så börjar en liten roman spira igen, nu med ny ingång (ingång nr 3, verkar funka hittills). Skrev alltså en NY ny början i går morse, och fick ur mig lite nu på morgonen också.

Troligen hände detta för att jag verkligen, verkligen slagit mig till ro med tanken "det behöver inte bli något".

Ingenting känns så inbjudande för en frustrerad roman. Den sträcker på sig och bildar nya hjärnceller någonstans i bakhuvudet.

Jag minns här min barndoms föreställning om spöken: man får ABSOLUT inte tänka tanken "Jag tror inte på spöken" för då blir spökena provocerade och MÅSTE dyka upp och skrämma en, eftersom de blir jättesura när man nekar dem deras existens.

Uppenbarligen gäller samma sak om romaner. Fast tvärtom eller hur man nu ska säga. Ja, ni hajar?

söndag 17 april 2011

Hemliga hus



Jag har en konstig passion för mycket små hus, kojor och andra krypin, troligtvis en reminiscens från barndomen då somrarna tillbragtes på landet och man ständigt byggde kojor eller befolkade förfallna skjul som man inredde till mystiska hemliga gömställen....

Ovan, hus på lekplats nära Skanstull i Stockholm.


Hemlighus, Örebrotrakten...


Hundkoja, Halmstadstrakten


Gult hus på hjul, Värmland.


Paviljong, Gröndal.


Ekologiskt hus av lera och strå, Ängsbacka, Värmland.


Hus för djur (?) Kolmården.


Skjul, Värmland.


Kallkällare, Värmland.

fredag 15 april 2011

Sanningen



För alla er som gjorde det lilla personlighetstestet i min post av 22 mars: nu är saken klar (säger jag med beklagande till vissa goter i bekantskapskretsen som kan ha gissat på fel alternativ). Alltså, det var inte zombie-rått-tänder som stack upp ur marken. Det var sånt här. Omöjligt att förneka faktum. Det spretar fram överallt. Här, på Reimersholme i Stockholm.



torsdag 14 april 2011

Löpsedlar!!!



Har man inget bättre för sig kan man alltid reta sig på löpsedlar... Vem hittar på dessa rubriker? "Får" jag pengar av smilfinken till höger i bild?

Genom åren har jag, som "egen företagare" (alla författare/konstnärer/rådgivare MÅSTE ju vara företagare) betalat in miljontals kronor i skatt. På delar av mitt yrkesutövande (zen coachingen + föredrag) betalar jag, förutom ca 50% i skatt och sociala avgifter (räknat EFTER avdrag) dessutom 25% i moms (i övrigt 6%, i regel). Min poäng här är att jag MED FÖRTJUSNING skulle betala dessa pengar om de ledde till ett samhälle med vettiga skyddsnät, fungerande sjukvård (för fysiska OCH psykiska smärttillstånd) och annat som hör hemma i ett solidariskt samhälle. Av någon obegriplig anledning, eftersom jag inte kan släppa visionen av ett sådant samhälle, fortsätter jag lydigt att betala in dessa pengar.

Det känns lite konstigt att läsa att jag "får" pengar av Borg. HAN kan gärna "få" mina pengar, om jag i utbyte får ett samhälle med sådana regler och villkor att jag slipper se mina vänner (bl a inom kultursektorn och i sjukdomssituationer) förnedras och slita ont för att ö h t klara ekonomin och överleva.

Skratta kan man däremot göra åt löpsedeln nedan. Att allting som omtalas i media ska skildras som "en kamp" visste vi redan. Men hur ser kampen i mjölkdisken ut?

måndag 11 april 2011

Lite limbo


Nu har jag hållit liv i den här bloggen i snart ett och ett halvt år, och känt efter: vad vill jag skriva om? Vad vill jag inte skriva om? Hur privat kan jag tänka mig att vara (svar: inte särskilt privat alls). Varför vill jag ha en blogg? Svar: från början ville jag ha den för att föra min egen talan, för att ge en bild av mig själv som kom direkt från mig och inte via intervjuer och presentationer som andra gjorde. Och jag ville göra inlägg om diverse saker som engagerade mig. Lägga in fina foton, osv.

Nu märker jag att luften så sakteliga har börjat pysa ut ur bloggen. Kanske har jag en stark längtan efter att vara privat. Mitt litterära projekt ligger på is (har tänkt att ta upp det igen i sommar), jag har inget särskilt att berätta om som s a s faller mig in spontant. Min fantasi har tagit semester (ganska naturligt eftersom jag behöver vila efter en ganska tung vinter med en stundtals full almanacka).

Och jag var redan från början på det klara med att jag inte hade särskilt stor lust att ha en polemiserande, "vässad" blogg (även om jag kan gilla andras bloggar med sting i).

Man kan i o f s fråga mig saker som man undrar här (om författarskapet osv), om de inte kräver alltför långa svar. Komma med förslag på vad man skulle vilja läsa om. Och rätt vad det är kanske blogglusten kommer åter.... bättre att vänta tills den återkommer än krysta ur sig ett par poster per vecka, kanske.

fredag 8 april 2011

Tant Inger och musiken



Nytt album med Paul Simon släpps 12 april (men oooo, en så fånig video, fast låten gillar jag skarpt, det är otroligt hur han fortfarande utvecklas och förnyar sig och alltid känns fräsch!!!).

Kul var det också att öppna DN i morse och se Kate Bush´s nylle och läsa om nygammal cd, nya versioner av gamla låtar. Synd att det stod mer om hennes image än om musiken bara....

I övrigt så gillar jag PJ Harveys senaste Let England Shake, hon överraskar igen (den förra hade jag lite svårt för men White Chalk är jag förtjust i).

Vi gamla musiknördar blir så trötta av det som mals fram i affärer och på matställen... musik som låter som om den trycktes fram ur samma trötta standardiserade påläggstub, som ständigt samma räkost (eller vad det nu är). Och ofta tröttande högt.

En vän i min ålder berättade att hon (vänligt) frågat en restaurangvärd om folk verkligen ville ha på så hög musik och han svarade: "Ja det vill de, de kan inte prata annars." Hon betvivlade detta och han förklarade då att de helt enkelt blev för GENERADE för att kunna prata med varandra om det var tystare.

Man är en gammal stöt. Man gillar en del relativt ny musik också. Men inte sån som låter som om den kläms fram ur den där standardiserade tuben.

Jo, och Lucinda Williams kommer med ett nytt album också.

Nu ska jag sätta på mig bäddjackan, hårnätet och tantnattlinnet och lägga mig och drömma om the good old days.

Fast nu såg jag att The Unthanks också släpper en ny platta. De är ju unga. Och bra.

onsdag 6 april 2011

Mera utmark...



Fler bilder från Norra Utmarken... Där bor alltså komponisten (mm) Ann-Louise Liljedahl och hennes man Leif Isebring, tillika musiker, komponist, pedagog.... Det är alltså Ann-Louise som skriver musiken till musikalen och det är även denna gång en fröjd att jobba med henne; vi förstår varandra och kommunicerar. Sådana samarbeten är verkligen guld värda (och motsatsen är en pina).

När jag tittar på dessa tidiga vårbilder tänker jag att jag känner mig ungefär så, just nu. En period av trött barmark innan något nytt börjar spira. Romanen tillsvidare undanlagd. Måste skapa ordning hemma, det är helt kaotiskt, har bott i detta hem i tjugotvå år och bara stuvat undan saker i skåp och lådor.... Trött, också - det har varit en arbetsam vinter. Nu har jag inga framträdanden på ett tag, ska bli skönt att slippa vara offentlig...









måndag 4 april 2011

En Livsnjutares hemvist?



I helgen hälsade jag på goda vänner utanför Halmstad (Norra Utmarken) och under en av våra långpromenader fann vi detta lilla fritidshus...



... försett med flera fågelholkar. Men vad är det som sitter längst ner på huset, undrade vi?



Skulle vi våga oss in i det fallfärdiga bygget?



Gick inte att motstå. Obs Zorro på väggen...



Hela huset fullt av små små stolar, som Livsnjutaren hade snidat och målat...



... Ett lyckoskrin. Och en hel del märkliga små talismaner...



Sorgsen gipshund betraktar havererat skepp...



Hade Livsnjutaren en sådan hund eller?



I den här kojan...?

Vem var han, undrar vi???? Ingen på bygden tycks veta...

fredag 1 april 2011

Livsnjutning?



Äntligen en tidning för oss livsnjutare som gillar "jakt, mat och kultur". Man blir ju lite nyfiken och undrar hur man valde fotot, till exempel; jag utgår ifrån att det fanns ganska många att välja på, och man ville ha ett som kommunicerade rätt känsla till rätt målgrupp. Vad njuter alltså denne man av? (Vi kan säga att det här också är ett personlighetstest, precis som det som handlade om våren nyligen)
1. Han har just skjutit en älg/varg/blåmes/kulturpersonlighet samt lagat gryta på densamma.
2.Han kommer äntligen åt att klia sig bakom örat efter att ha suttit blickstilla på ett långt jaktpass.
3.Han njuter helt enkelt av att han är en Riktig Karl. Så enkelt kan det minsann vara!

Själv njöt jag just av att läsa Margaret Atwoods "After the Flood". En dystopi med hennes speciella skärpa, pålästhet, fantasi och humor. Rekommenderas! Av en blogg för Livsnjutare.